Matsara

Allergivänlig Mat

Ätovilja -alla symtom är inte så tydliga

Stor skillnad på olika symtom och deras tydlighet

Ni som följt oss en längre tid har nog koll på att vi har en hel del väldigt tydliga men också väldigt allvarliga reaktioner mot livsmedel. Vårt svårast allergiska barn riskerar livshotande reaktioner mot flera allergener, redan vid små mänger. Ett omedelbart nässelutslag, svullnad, akut klåda, rodnader, astma och anafylaxi är ju inte särskilt svårtolkat. Då VET man att man inte tål och det går oftast också att koppla ganska snabbt till vad man reagerar mot, med tanke på att reaktionen kommer i så nära anslutning till att man utsatts. Eksem däremot, det kan komma med en hel del fördröjning, även här har vi dock också tämligen snabbt förlopp och det blir åtminstone väldigt tydligt. När huden är sårig, kliar, vätskar och är röd -då VET vi att något är fel. Men hur är det med andra symtom? På allergier kan man reagera med mycket mer diffusa symtom. Beteendeförändringar, sömnrubbning, humörsvängningar och ja, ÄTOVILJA (”kräsen”, ”tycker inte om” etc.)

Innan vi hade fått full ordning på allergibilden tampades vi inte bara med hemska eksem, tortyrliknande klåda, extrem astma etc. utan vi tampades också med ett barn som matvägrade. Han blev snabbt mätt, tyckte inte om några smaker, vägrade prova något nytt, åt minimala portioner och var egentligen alltid antingen jättehungrig eller jättemätt, oavsett om han ätit eller inte ätit. I och med att han utvecklade allergierna så tidigt i livet kan vi i efterhand nästan tolka beteendet mer som någon form av obehagskänsla, en känsla som han egentligen aldrig lärde sig att definiera. Han sa aldrig att han hade ont i magen, men i efterhand är det tydligt att även detta var ett symtom för honom.

När vi väl fick kontroll på allergierna åt han plötsligt både mer regelbundet, mer smakrikt, större portioner och mer villigt. Det tog dock ett tag att även lära in beteendet efter en längre tids symtomfritt tillstånd.

Att ätovilja var ett symtom blev än mer tydligt nu på senare tid. Om ni följt oss vet ni att vi ibland får lov att provocera sådant där man misstänker (och hoppas) att allergin vuxit bort. Ibland med väldigt tydligt misslyckat resultat, d.v.s. med tydliga symtom redan vid hudkontakt (ex. soja). Ibland med lyckat resultat (vi kunnat återinföra fisk efter nära på 10 år utan). Ibland med väldigt svårtydda resultat om man inte har allergiglassögon av högsta styrkan på sig.

VETE

Vi provocerade för 1 år sedan med vete. Vete har tidigare gett mycket tydliga och allvarliga reaktioner. Känsligheten har varit väldigt hög även för små spår. Det blev tydligt med åren att känsligheten åtminstone minskat rejält, något som även blodprover kunde bekräfta att antikropparna också gjort. Vi provocerade. Först på huden. Sen med långsamma steg med förtäring. INGA reaktioner. Ingen magont. Inga eksem. Ingen klåda. INGENTING. Ingenting av det vi förväntade oss. Vi fortsatte och det verkade lugnt. Det verkade lugnt ganska länge även om det inte var med särskilt stora mängder eller ens med någon extrem regelbundenhet som han fick inta. Men sen kom det tillbaka…. ÄTOVILJAN. Plötsligt ser vi att han äter allt mindre portioner. Sällan säger sig vara hungrig. Tycker att det mesta, även hans favoriträtter, smakar ”konstigt”. Fortfarande INGEN magont, inga eksem och inga förändrade avföringsvanor. Maten är plötsligt bara inte intressant, den smakar inte, han är inte hungrig. Han blir helt enkelt ”liten i maten” och väldigt ”kräsen” igen. Nu ser vi sambandet, trots att det faktiskt tog månader för dessa symtom att återkomma.

Vi tog bort vetet igen. Ingen skillnad, ingen skillnad DIREKT. Men vi höll i. Efter flera veckor… sakta sakta började han återigen äta allt större portioner. Sakta började han känna både hunger och mättnad på det vis som vi kände igen från vår tidigare välmående son. Vi ser nu också att han faktiskt tar igen på vikten, han hade nämligen snabbt börjat tappa i vikt under sin period med ätovilja. Efter en längre tid åt han återigen som vanligt och det gör han än idag.

Så, alla symtom är inte så tydliga som man önskade. Ätovilja, viktnedgång, tillväxthämning. För oss är det tydligt, det är ett symtom på allergin. Inget vete här inte, inte ännu iaf.

6 kommentarer

  1. Jag håller med – alla symtom är inte tydliga! Och med små barn, när man börjar introducera fast föda, är det jättesvårt att veta om kräsenheten beror på att det är ovant, osmakligt eller ger allergiska symtom som ett litet barn inte kan berätta om. Min 3:a var jättesvår med fast föda i början och ätoviljan höll i sig fram till vi kom på att han var födoämnesallergisk. När vi började med vår hemsnickrade baskost (som i vanlig mening inte var baskost eftersom han fick alla sorter grönsaker, frukter och rotsaker vid sidan av ris, majs, rapsolja, solrosolja och palmolja), och uteslöt nötter, baljväxter, frön, gluteninnehållande spannmål m.m. började han plötsligt äta mer. Dock har vissa saker satt sina spår – som bröd och gröt. Jag tror att det är så starkt associerat med obehag (han är allergisk mot vete) att han är skeptisk till det i största allmänhet. Äter ibland, men inte så gärna. Plättar har vi nyligen fått honom att gilla – ett år efter att han fick det med allergener i. Vi märker även på hans humör och sömn om han får i sig något han är känslig emot. Gnälligare, sover sämre, ammar mer… Och det vi senast provade var soja. Först dagen gick det bra, andra med, tredje dagen kräktes han 20 timmar efter intag, fjärde dagen likaså – där avbröt vi sojaprovokationen men han kräktes vidare i två dagar till. Efter det kom en svacka – mindre mat, större skepsis. Tre veckor senare är vi någorlunda tillbaks på banan. Det jobbiga är att vi måste fortsätta testa livsmedel på honom, så att kosten inte blir begränsad i onödan. Men det tar emot när man vet hur det KAN bli.

    • Känner igen det där. Tack för att du delar med dig och stort lycka till med utökningen av livsmedel.

  2. Camilla Heed Fröderberg

    9 augusti, 2019 at 23:55

    Hej Sara! Jätte viktigt ämne som du tar upp och skriver om! Dessa symptom som finns där, men som är svåra att sätta ord på, är fruktansvärt jobbiga. Det är svårt för barnet, föräldrar och omgivningen. Man börjar fundera om det finns ytterliggare någon sjukdomsbild och om man ska söka vård för de symptom som kan verka vara något utöver allergi sjukdomen. Men… oj, så många symptom allergier kan utlösa, många fler än de klassiska besvären! Jag kan, efter 20 år, vara beredd att påstå att sjukvården har missat detta till ganska stor del, vilket gör att man blir remitterad hit och dit till olika mottagningar med annan proffesion och inriktning.
    Vissa perioder i min familjs allergi situation har ”hjärndimma” och obeskrivlig trötthet som inte går att sova bort varit det svåraste symptomet. Även oförmåga till koncentration är väldigt tydligt!
    Jätte bra att du belyser detta viktiga ämne, Sara! Tänk så mycket värdefull information det finns att ge och få när det gäller symptom vid allergi sjukdomar!
    Tack Sara, Hälsn Camilla

    • Tack Camilla för din återkoppling och för att du delar med dig. Ja, tänk vad mycket folk med diffusa symtom och diverse ”slask-diagnoser” som skulle kunna må bättre på mat som dom faktiskt tål.

      • Camilla Heed Fröderberg

        11 augusti, 2019 at 00:59

        Jag funderar väldigt mycket på vilket sätt man skulle kunna göra för att öka medvetenheten för tex skolor gällande allergi och ALLT vad det kan innebära för den som är drabbad. Vi, våran familj, har tyvärr på hemska sätt fått erfara flera beklagliga bemötanden från skolor. Trots all information som givits till dem från oss, sjukvården, allergikonsulent, astma och allergi förbundet, så har det ändå inte varit tillräckligt för att skapa insikt, kunskap, hänsyn, respekt för sjukdomsbilden och dess allvar för det barn som är drabbat. Jag vill tillägga att detta naturligtvis inte gäller alla skolor, men jag vet att det är många fler än bara vi som drabbats av detta. Jag har ägnat tusentals tankar åt vad som skulle kunna förhindra detta och hur man skulle kunna göra för att den information som ges skulle kunna skapa en ökad förståelse samt insikt och kunskap. Jag tänker även att just detta som du, Sara, har skrivit om gällande symptom av annan karaktär än de som det mest talas om, måste belysas ännu mer både inom sjukvården, skolor, för den/de som är drabbade m fl. När ett barn tex säger: – ”Jag känner mig så konstig hela tiden,” eller, ”Det gör typ ont överallt, men ändå inte”, så kan det såklart vara svårt för många att förstå vad det gäller. Ännu svårare är det såklart för barnet och därför är det av största vikt att kunna delge information på ett sätt som skapar tillräcklig kunskap gällande allergi sjukdomar, symtom och konsekvenser. Det är även viktigt att tex skolor kan förstå hur avgörande det kan vara att överenskomna åtgärder görs, även att väldigt små åtgärder kan vara av största betydelse. Ja…vi har nog inget färdigt svar på detta, men jag är säker på att en mer sanningsenlig info som tex matovilja skulle kunna ha effekt. Ett BRA material, med hela informations dagar, presenterat på ett kreativt sätt av insatta personer för skolpersonal? Ja, kanske…vem vet. Jag/vi/ni får fortsätta funderingarna på idéer för hur det skulle kunna gå att göras på för vis…

        • Ja det är många tankar värda att fundera på. Personligen tror jag mycket på att öka kunskapen i allmänhet, ute i samhället som stort. Sprida bland vänner, familj, på nätet. Prata öppet och mycket. Rätta, förtydliga. Säga ifrån. Där tror jag vi har en bra början.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2019 Matsara

Tema av Anders NorenUpp ↑