Kvarstår allergin och hur kraftig är den? Hur försiktig och ”rädd” behöver jag vara?

Det här är funderingar som börjar växa nu när åren gått, efter många år med ”fri-från-kost” och med en alltmer kontrollerad allergibild. I och med att tonåren och faktiskt vuxenlivet närmar sig, med snabbare steg än vad man vill tro, känns det som att man kommer behöva svar.

När vissa prover har visat kraftigt sjunkande IgE-värden (antikroppar), även om detta per automatik inte betyder att allergin minskat eller försvunnit (kan även vara ett uttryck för att allergin inte påfrestats när man skött sig) så börjar man förstås undra. Vi en del, sonen ännu mer och sjukvården förstås allra mest (som ni säkert känner igen). Dessa provokationer, ofta tjatas det om dessa. ”Dags att prova”, ”undvik inte i onödan”.  Ja, visst -det ligger sanning i det också men man ska även ha ett bra läge vid provokationer. Ett symtomfritt läge. Ett kontrollerat läge. En kontrollerad provokation. Och gärna förstås inte så att man riskerar reaktion PRECIS när något annat som man längtat till väntar bakom hörnet (typ jul, födelsedag, bröllop mm). Det ska helt enkelt passa perfekt. För många funkar provokationer under vissa årstider bättre med just tanke på annan påfrestning på allergin, den sk. allergibägaren. För oss är loven det bästa. Självklart vill vi inte vara sjuka under ledighet men loven är den tid då bägaren är som minst fylld.

Med den senaste långlediga sommaren var det dags för oss. Vi valde ut 2 saker att provocera. 2 saker där antikropparna sjunkit rejält. Det var vete och soja.

Eftersom att vi sedan tidigare har konstaterat mycket kraftiga reaktioner och även grav reaktivitet även vid hudkontakt väljer vi alltid en kontrollerad provokation i flera steg där huden blir det första. Reagerar man redan då kommer det ju inte på tal att gå vidare.

Hemmagjort ”lapptest”. 

Under kontrollerad form läggs allergenet under ett tätt slutande plåster på underarmen eller på ryggen. Sen väntar man. Läser av efter 5-10 minuter och återigen efter 30-60. Om inga reaktioner går vi vidare. Många saker får även en luftburen provokation i samband med att det måste tillagas, ex potatis. Sen kommer förtäringsbiten. Dutta på läppen, vänta. På tungan, vänta. Tugga o spotta ut. Äta lite. Äta mera. Vänta på snabba reaktioner. Och sen över dagar på långsamma reaktioner. Först när man provat något i ganska stor mängd i flera dagar utan reaktioner kan vi börja känna oss säkra. Men egentligen är det mest dom allvarliga reaktionerna som vi väntar ut med hjärtat i halsgropen.

Men obs! Dom ABSOLUT värsta allergierna provocerar vi absolut INTE hemma (för oss ägg, mjölk, nötter). ?

Lyckat resultat 

Att få känna att man tål något som man förut inte tål är otroligt, både för sonen och för oss andra. Inte så oerhört mycket för att vi eventuellt kan lägga till något i kosten i första taget (vi har ju redan en väldigt varierad och bra kost) men mycket för trygghetens och hoppkänslans skull. Att få känna lite trygghet, att något som tidigare var ”farligt” inte är det längre. Att man inte behöver passa sig lika mycket. Som nu med vete, det var ett lyckat resultat. ? Och hoppet ? Det blir bättre, allergierna börjar växa bort. Vilken frihetskänsla ??? Vi är dock av uppfattningen att vi inte vill pressa för hårt med något som man tidigare haft kraftig allergi emot, inte i närmsta taget. Morot som vi också haft allergi emot kan vi nu dock efter flera år äta nästan dagligen.

Och så bakslag

Nästa provokation var soja. Här gick det inte lika bra. Många undrade om mitt hemmagjorda ”lapptest”, funkar det verkligen? Ja, för oss gör det verkligen det. Vi gjorde samma förfarande med soja. Minimal mängd soja under tätt slutande plåster. Innan vi hann vänta in avläsning fick vi avbryta. Nässelutslag spred sig över hela armen, mot ryggen, armhålan, ansiktet. Röda kliande ögon. Astma. Snabbt. Medicin. Bort med  plåstret. Tvätta av. Duscha. Soja tåls INTE! Tur vi provocerar kontrollerat, tänk om han bara hade fått äta ? Så… några steg framåt -massa lyckokänslor. Ett steg bakåt -lite i chock.