Ätovilja -alla symtom är inte så tydliga

Stor skillnad på olika symtom och deras tydlighet

Ni som följt oss en längre tid har nog koll på att vi har en hel del väldigt tydliga men också väldigt allvarliga reaktioner mot livsmedel. Vårt svårast allergiska barn riskerar livshotande reaktioner mot flera allergener, redan vid små mänger. Ett omedelbart nässelutslag, svullnad, akut klåda, rodnader, astma och anafylaxi är ju inte särskilt svårtolkat. Då VET man att man inte tål och det går oftast också att koppla ganska snabbt till vad man reagerar mot, med tanke på att reaktionen kommer i så nära anslutning till att man utsatts. Eksem däremot, det kan komma med en hel del fördröjning, även här har vi dock också tämligen snabbt förlopp och det blir åtminstone väldigt tydligt. När huden är sårig, kliar, vätskar och är röd -då VET vi att något är fel. Men hur är det med andra symtom? På allergier kan man reagera med mycket mer diffusa symtom. Beteendeförändringar, sömnrubbning, humörsvängningar och ja, ÄTOVILJA (”kräsen”, ”tycker inte om” etc.)

Innan vi hade fått full ordning på allergibilden tampades vi inte bara med hemska eksem, tortyrliknande klåda, extrem astma etc. utan vi tampades också med ett barn som matvägrade. Han blev snabbt mätt, tyckte inte om några smaker, vägrade prova något nytt, åt minimala portioner och var egentligen alltid antingen jättehungrig eller jättemätt, oavsett om han ätit eller inte ätit. I och med att han utvecklade allergierna så tidigt i livet kan vi i efterhand nästan tolka beteendet mer som någon form av obehagskänsla, en känsla som han egentligen aldrig lärde sig att definiera. Han sa aldrig att han hade ont i magen, men i efterhand är det tydligt att även detta var ett symtom för honom.

När vi väl fick kontroll på allergierna åt han plötsligt både mer regelbundet, mer smakrikt, större portioner och mer villigt. Det tog dock ett tag att även lära in beteendet efter en längre tids symtomfritt tillstånd.

Att ätovilja var ett symtom blev än mer tydligt nu på senare tid. Om ni följt oss vet ni att vi ibland får lov att provocera sådant där man misstänker (och hoppas) att allergin vuxit bort. Ibland med väldigt tydligt misslyckat resultat, d.v.s. med tydliga symtom redan vid hudkontakt (ex. soja). Ibland med lyckat resultat (vi kunnat återinföra fisk efter nära på 10 år utan). Ibland med väldigt svårtydda resultat om man inte har allergiglassögon av högsta styrkan på sig.

VETE

Vi provocerade för 1 år sedan med vete. Vete har tidigare gett mycket tydliga och allvarliga reaktioner. Känsligheten har varit väldigt hög även för små spår. Det blev tydligt med åren att känsligheten åtminstone minskat rejält, något som även blodprover kunde bekräfta att antikropparna också gjort. Vi provocerade. Först på huden. Sen med långsamma steg med förtäring. INGA reaktioner. Ingen magont. Inga eksem. Ingen klåda. INGENTING. Ingenting av det vi förväntade oss. Vi fortsatte och det verkade lugnt. Det verkade lugnt ganska länge även om det inte var med särskilt stora mängder eller ens med någon extrem regelbundenhet som han fick inta. Men sen kom det tillbaka…. ÄTOVILJAN. Plötsligt ser vi att han äter allt mindre portioner. Sällan säger sig vara hungrig. Tycker att det mesta, även hans favoriträtter, smakar ”konstigt”. Fortfarande INGEN magont, inga eksem och inga förändrade avföringsvanor. Maten är plötsligt bara inte intressant, den smakar inte, han är inte hungrig. Han blir helt enkelt ”liten i maten” och väldigt ”kräsen” igen. Nu ser vi sambandet, trots att det faktiskt tog månader för dessa symtom att återkomma.

Vi tog bort vetet igen. Ingen skillnad, ingen skillnad DIREKT. Men vi höll i. Efter flera veckor… sakta sakta började han återigen äta allt större portioner. Sakta började han känna både hunger och mättnad på det vis som vi kände igen från vår tidigare välmående son. Vi ser nu också att han faktiskt tar igen på vikten, han hade nämligen snabbt börjat tappa i vikt under sin period med ätovilja. Efter en längre tid åt han återigen som vanligt och det gör han än idag.

Så, alla symtom är inte så tydliga som man önskade. Ätovilja, viktnedgång, tillväxthämning. För oss är det tydligt, det är ett symtom på allergin. Inget vete här inte, inte ännu iaf.